God kväll bloggläsare!
Efter denna kväll i spansk anda (jag har ägnat den åt enbart spanskstudier) är det nu dags att skriva lite till er på svenska. ¡Mucho skönt!
Idag var en lite annorlunda dag, den började tidigt som alla måndagsmornar (jag åker hemifrån lägenheten vid kvart i sex ungefär), dock var den kallare än vanligt. När jag kom utanför dörren till lägenhetskomplexet möttes jag av höstlöv som yrde runt i stora virvlar på parkeringen.
Vid niotiden begav vi oss till immigrationsmyndigheten i andra änden av Busan för att få våra Visum ändrade till re-entry-visas (Visum man kan komma in i Korea fler än en gång på). Anledningen är att vi skall till Japan på torsdag och vara där över helgen till måndag eftermiddag!
Vi väntade i ca två timmar på vårt nummer - det verkar vara populärt att immigrera till Sydkorea - och när det väl var vår tur och vi hade fyllt i en oerhört krånglig blankett och langat upp våra svenska pass och koreanska id-handlingar på disken, fick vi reda på att Sverige, Nederländerna och Danmark av någon anledning är undantagsländer för reglerna kring re-entry-visum! Av någon för mig ännu okänd anledning så kan alltså svenskar, nederländare och danskar åka in och ut som de vill i Sydkorea under den tid deras visum gäller. Är det någon som vet vad för typ av undantag detta är, skriv gärna en kommentar och berätta!
Så, en ganska onödig tur till immigrationsmyndigheten alltså. Dock säger man på Svenska Ambassaden i Seouls hemsida att "det inte finns något officiellt uttalande från koreanska regeringen om att det går att förlänga sitt visum eller ändra visumtyp på plats i Sydkorea".
Minst sagt märkligt enligt mig... Kanske blir vi stoppade av gränspolisen på vägen in på igen, eller också finns det inte särskilt många uppdaterade själar på Svenska Ambassaden i Seoul (där de förövrigt inte talar svenska på telefon. Och knappt heller engelska.)?
Hur som helst fortsatte dagen mycket bra med bland annat lunch på Sydkoreas motsvarighet till McDonald's, Lotteria, och därefter himmelsk glass på Baskin-Robbins.
Då var det dags att gå till sängs, klockan är 23 (en pianomelodi ljuder i taket i hela skolan)!
Nu är det förövrigt 8 timmars skillnad mellan Sverige och Sydkorea istället för tidigare 7. Min nya telefontid till mitt Skypenummer är 11:00-15:00 svensk tid.
Må så gott och njut av den isande kylan i Sverige! Nu är det bara 38 dagar kvar tills jag själv får "njuta" av den...
måndag 8 november 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Den svenska ambassadören som jobbar i Seoul har viktigare saker för sig än att prata i telefon.
SvaraRaderaOch de koreaner som pratar svenska efter att ha studerat det jobbar generellt på den koreanska ambassaden i STOCKHOLM.
Sverige är inte mittpunkten i världen, heller inte svenskar. Grow up.
Haha herregud vilken surpuppa som kommenterat ovanför mig, var tvungen att kommentera och lätta upp stämningen lite bara för det xD
SvaraRaderaTill vem det nu är som inte vågar säga sitt namn: varför säger du "de koreanER som pratar svenska jobbar på ambassaden i stockholm" men "DEN svenska ambassadörEN som jobbar i seoul"? jag tycker mig märka en orättvis fördelning ^^ koreaner i sverige ska alltså kunna besvaras av folk på sitt eget språk, men inte motsvarande för svenskar i korea? Oj vad logiskt ;D
På tal om nåt annat så fick jag förresten ditt vykort idag, bror^^.. knäppis xD
Mysigt att läsa dina blogginlägg, Henrik! Tråkigt med andra som kommenterar, men sådan är livet. Hoppas att ni får en trevlig resa till Japan och det är alltid lika roligt att läsa din blogg.
SvaraRaderaTill anonym om ambassaden:
SvaraRaderaDen koreanska ambassaden i Stockholm pratar ännu mindre svenska än vad de gör här, och dessutom tappar de bort viktiga visumansökningar och skyller på att de inte kommit fram (de svarade på frågor som stod i samma kuvert som visumansökningen låg över telefon, men sa att visumansökningen inte kommit fram. Antagligen för att de gett oss fel instruktioner så vi ändå behövde göra om dem).
Sverige är inte mittpunkten i världen, det har jag full koll på. Vi är ett litet land i världen. Men om det finns ett speciellt samarbete mellan Sverige och Sydkorea om visumregler så är det väl en liten fördel om personer på en ambassad, som ju jobbar med sådant, vet om det? That's my point.
Till Hanna:
Wiie vad kul :D Gillade du det? ^^ Fiskmarknad är så du :) Och akta dig för att ha det framme nu som sagt!! :P
Marie: Tack så mycket! Jo, sådant är livet! Jag tyckte dock kommentaren var mycket intressant på många sätt! Ha det bra!
Hanna - Den koreanska regeringen satsar mycket pengar på att ta hand om de medborgare som bor i andra länder, därav satsar de mycket på att kunna bemöta sina medborgare på deras modersmål. Varför Sverige inte gör samma satsningar på att kunna bemöta utlandssvenskar vet jag ingenting om. Därav det ologiska förhållandet som du påpekade.
SvaraRaderaHenrik - Enskilda ärenden kan du ju inte använda som ursäkt för att rättfärdiga en generalisering som du gjort.
Ska vi titta på logiken igen?
Svenska ambassaden i Korea: Pratar för lite svenska
Koreanska ambassaden i Sverige: Pratar för lite svenska
; enligt dig.
Sveriges officiella språk är svenska. Då är det ju rimligt att de representanter som är statligt finansierade i andra länder bör prata svenska. Mer eller mindre.
Koreas officiella språk är koreanska. Då är det ju rimligt att de som representerar Korea i andra länder bör prata koreanska. Mer eller mindre.
Men du tycks mena att samtliga representanter BÖR tala svenska. Det är en skev uppfattning.
THAT is MY point.
Vill tillägga min åsikt:
SvaraRaderaEn ambassad är en myndighet som ska kunna möta folk både från det land den representerar och från det land den ligger i. Därför bör det vara en förutsättning att kunna BÅDA språken ordentligt för att jobba på en ambassad.
Istället för att tjafsa om vilka ambassader som gör rätt/fel tycker jag vi ska satsa på att de som ska jobba där får en sådan utbildning att de kan tala BÅDA språken. Vi kan inte påverka hur utländska ambassader gör men vi kan åtminstone försöka se till att de svenska håller måtten så att vi alltid kan få hjälp där.
GY:
SvaraRaderaHuvudpoängen med mitt inlägg var inte riktigt att kommentera huruvida de kan tala svenska eller ej (det var endast en liten parentes), det jag verkligen ville få sagt var att de inte hade någon aning om speciella visumregler som gäller danmark, nederländerna och sverige.
Det där "enskilda fall" du nämner är inte helt enskilt, vi är en grupp på 4 personer som under hela sommaren var i kontakt med den koreanska ambassaden i stockholm. Det blev många turer innan vår rektor fick ta över kontakten med dem..
Patrik:
Good idea. Det är så jag tycker att det borde fungera, skulle jag jobba på svenska ambassaden i t.ex. Tyskland så borde jag (både för min egen och för ambassadens skull) kunna både svenska, tyska och engelska.
Dock till er båda:
Språkfrågan var bara en liten parentes, det jag tycker är det stora problemet är att vår Svenska ambassad i Sydkorea inte har koll på de visumregler som gäller för svenskar.
Jag skulle kunna skriva flera sidor om varför det är en orimlighet att den koreanska/svenska ambassaden skulle anställa personer som talar svenska, koreanska och engelska.
SvaraRaderaMen, min huvudpoäng var trångsyntheten som Henriks inlägg påvisade.
Igen, en enskild händelse kan fortfarande inte rättfärdiga en generalisering. Uppenbarligen brast deras kommunikations-kedja någonstans och tyvärr så händer sådant. Varför?
Vi är alla mänskliga. Men en generalisering är en överdrift som det verkar som att du baserar på känslomässiga slutsatser.
I alla företag, statliga institutioner etc uppstår komplikationer och trots frustration bör dessa lösas av inblandande parter men det är viktigt att ha tålamod. De personer som behandlade just ert ärende var säkerligen lika frustrerad över det hela som du var, Henrik.
För om du snappat upp något om koreansk kultur så vet ju du att representera landet i sig är en stor del av mentaliteten.
Till sist tycker jag du skall läsa på lite om vad en ambassad sysslar med. Svenska utbyteselever är inte riktigt deras största målgrupp.
GY:
SvaraRaderaUppenbarligen har du tagit illa vid av mitt inlägg, och jag ber dig om ursäkt för det. Det är absolut inte min avsikt att reta upp mina läsare.
Jag har många gånger (av olika anledningar) varit i kontakt med både koreanska ambassaden i stockholm och svenska ambassaden i seoul. Att mitt intryck av en ambassad (oavsett vilken) är att den är rörig och har sina brister tycker jag mig ha rätt att uttrycka som min åsikt här på den här bloggen. Jag tycker att jag efter mer än ett halvt års kontakt med en ambassad kan säga om jag tycker den har några brister eller ej. Och om mina åsikter sedan är trångsynta, visst kan man tycka det. Det beror på hur man ser det.
Angående ditt sista stycke, så verkar du tro att jag är helt bakom flötet. Jag vet vad en ambassad är och jag vet även att svenska utbytesstudenter inte är deras största målgrupp. Jag har trots allt blivit utvald att åka hit...
GY:
SvaraRaderaFörstår inte varför det skulle vara en orimlighet? Du får gärna förklara detta även om det inte var din huvudmening.
Patrik, jag skall försöka mig på en kort sammanfattning.
SvaraRaderaAtt studera svenska i Korea är ibland de universitetsprogram med lägst intagningspoäng. I ett nästintill renodlat kapitalistiskt samhälle betyder det alltså att studier i det svenska språket har en låg status.
Detta betyder då alltså att de studenter som läser svenska i Seoul ej har den akademiska bakgrund som krävs eller efterfrågas för att kunna jobba på en ambassad.
Om man som vi då vet att svenska språket är otroligt komplext och mycket svårt att lära sig flytande till den grad att man använder ett språk som skulle definieras som "perfekt svenska" så uppstår det första problemet.
Precis som Henrik och många andra med honom fått uppleva så är engelska inte den "vanliga" koreanens starka sida. De studerar mer engelska i skolan än vi gör men de tar inte del av den amerikanska populärkulturen i samma utsträckning som vi gör det.
Detta beror inte på en ovilja utan helt enkelt på de kulturella skillnaderna som gör det svårt för koreaner att relatera till de problem och relationer som skildras i amerikanska filmer tex.
Att i Sydkorea utveckla en någorlunda flytande engelska är inte lätt. Detta är inget som jag på något vis säger för att nedvärdera koreaner utan för att pålysa problemet.
Jag menar inte att engelskan är ett högre stående språk än koreanskan, endast för att det är ett internationellt accepterat världsspråk som egentligen beror på koloniseringen
Men vi måste förstå att alla har inte samma förutsättningar för att lära sig engelska. Få länder har det lika enkelt som oss i Sverige.
Jag har jobbat med och träffat otaliga koreaner som jobbar inom näringslivet. Jag har också många gånger jobbat med de båda ambassaderna som vi diskuterat. Jag kan idag räkna de personer jag träffat som talar engelska, koreanska och svenska någorlunda flytande på en hand.
Och det bör tilläggas, att dessa personer inte studerat sig till sin språk-kunskaper. De få personerna hade antingen levt i ett engelsktalande land under många års tid alternativt immigrerat till Sverige när de var mycket små barn.
Jag vet inte om jag förklarade så att man kan förstå problemets komplexitet. Men kombinationen svenska/koreanska/engelska är på många plan en ovanlig kombination för anställda på en ambassad att kunna.
Inte för att de anställer personer som inte är "tillräckligt" kunniga utan för att det är en väldigt ovanlig kunskap att behärska alla tre.
Jag är en av de som behärskar alla tre, därav vet jag av erfarenhet hur ovanligt det är.
Just därför är det en orimlighet att man endast skulle anställa personer som behärskar alla de språken. Hade vi istället pratat om, som Henrik nämnde, tyska ambassaden så är det en helt annan sak. Olika språk, olika förutsättningar osv.
GY
Jag förstår komplexiteten och att det är mycket svårt att lära sig två så olika språk. Och det är mycket möjligt att det är för höga krav att ställa när det gäller en relation såsom Sverige-Sydkorea. Det handlar ju helt om hur nära deras kultur/språk ligger varandra. I en relation som Sverige-Tyskland är det självklart att man kan sätta sådana språkkrav redan när man anställer folk.
SvaraRaderaMen ser man att de som studerat ett språk inte har den akademiska kunskapen som du nämnde ska man ju inte anställa dem, så långt håller jag med. Om det inte fungerar tycker jag man bör ha en upplärningsperiod som lär en språket hyfsat INNAN man placeras ut på en ambassad och där sedan fortsätta utvecklas av de som redan kan. Ett språk är dock inget man lär sig på en höft (speciellt inte om det är som i detta fall) men man får då börja arbeta och vänta med de mest språkkrävande uppgifterna tills man är redo.
Det finns säkert sådana system på många ställen redan. Det var bara en tanke om hur jag tycker det borde fungera, för en ambassad är en av de mest språkkrävande arbetsplatserna. Sen tillkommer ju frågan om vad man vill lägga tid/pengar på men det är upp till varje land.
Tack för förklaringen
Vilken diskussion du fick till Henrik, även om du kanske inte hade räknat med det...
SvaraRaderaMitt inlägg i debatten blir att det finns fler svenskar på ambassaden i Seoul än ambassadören själv, så därför finns det rimligtvis någon som har tid för en svensk som på svenska vill ha hjälp med att reda ut grejer... Svenska myndigheter finns till för svenskar, inte tvärtom, och det är min bestämda åsikt att alla ska ha rätt att få hjälp av sin ambassad på sitt eget språk då det finns svenskar som inte pratar vare sig engelska eller koreanska. Detta har inget med att göra hur stort land Sverige är i världen.
Ytterligare är Seoul en av två städer i hela Asien som ens erbjuder svenska som universitetsämne vad jag vet (Beijing, Kina är det andra) så de som jobbar på svenska ambassaden i Seoul borde haft större möjligheter att lära sig svenska än vad man kan räkna med från övriga asiatiska länder. Men rätta mig gärna om jag har fel om universiteten här eftersom jag endast hört detta och inte tänker kolla fakta när det gäller en blogkommentar.
Och till sist, jag känner till undantaget för svenskar eftersom jag själv spenderat mycket tid att åka in och ut ur landet, dock har jag inte hittat den informationen på svenska eller engelska, men den finns att finna på koreanska. Aldrig har någon vid gränsen frågat varför jag är i Korea så mycket (fast på den Japanska sidan frågar de alltid vad jag gör i Korea...) Så du ska nog inte heller ha några problem med att komma tillbaka från Japan... :)
Hoppas du får en trevlig resa!
Sen tycker jag också att du kan "grow up", du är ju bara 17 än så länge... ;)